Dialectical Materialism, drawing
____________________________
Exhibition at Rönnells Antikvariat Stockholm
BREAD/Bröd Bokteckningar
Bilder på böcker. Bilder och böcker. Bilderböcker. De första böckerna var sådana. Och det var bilderna vi längtade efter när vi slog upp boken och bläddrade oss fram, hungrande och törstande efter den näring till berättelserna som var den enda sanna näringen. Det som stod skrivet var ännu oåtkomligt, odechiffrerbart och därför ointressant annat än som ekon från de vuxnas högläsning. Berättelsen hade redan tagit plats i bilderna som det mest fullödiga uttrycket för historien som vi återvände till gång på gång.
Undan för undan blev bilderna färre och texten allt längre. Det var både en sorg och en seger samtidigt. Och en kamp. De torftiga sidorna med text som bredde ut sig, inte en bild så långt ögat nådde, i bästa fall med något på omslagets framsida, som man kunde återvända till som till en oas så snart läsandet började kännas som en torr ökenvandring. När slutade vi längta efter bilder i böcker? (Gjorde vi det?) Och hur gick det till när bilderna plötsligt en dag flyttade in i texten och gjorde det vi börjat kalla för ”illustrationer” överflödiga (vi började bli vuxna), ja till och med störande för de världar som nu öppnade sig tillsammans med läsningen, bildvärldar som bara jag kunde se, ingen annan. Innan vi blev skrivande och läsande var vi ritande och målande. Innan vi lärt oss skriva ritade vi bokstäverna i en disciplinerad lek av raka och böjda streck som visade sig vara mer svårbemästrade än något annat vi gjort med en penna och ett papper förut. Och till varje figur som upprepades i långa rader, sida upp och sida ner, hörde ett ljud. De allra flesta går från att vara ritande och målande till att enbart bli, och förbli, skrivande och läsande. Valhäntheten i att hålla i en penna och försöka forma något annat än bokstäver – att rita och inte skriva – får oss att känna oss som barn igen, vilket de flesta av oss inte vill. Några av oss slutar aldrig att teckna och måla – och gör det till en konst. Till dem hörde och hör Cezanne, Agnes Martin, Carl Fredrik Hill, Alice Neel, Lars Hertervig, Louise Bourgeois, Gerhard Richter, van Gogh, Marlene Dumas, Luc Tuymans, Siri Derkert, Peter Doig, Kitty Kielland med flera.
Läs och lyssna till namnen över bokryggarna i dessa bilder, stava dig igenom titlarna på böckerna som sträcker sig till allt högre torn, en balansakt som påminner om barnets lek med klossar eller arkitektens ritningar, men framförallt är en avancerad lek med färg och form, och en meditation över de bild- och textvärldar som gjort oss till dem vi är, och de som fortfarande väntar på oss.
Anna Hultenheim (poet, översättare)
Twilight of the Idols, drawing
____________________________
____________________________
BRÖD/Bread / Book Drawings
Pictures of books. Pictures and books. Picture books. The first books were like that. And it was the images we longed for as we opened the book and turned the pages, hungry and thirsty for the nourishment of the stories that was the only true nourishment. What was written was still inaccessible, undecipherable and therefore uninteresting other than as an echo from the adults' reading aloud. The story had already taken its place in the images as the most complete expression of the story that we returned to again and again.
Little by little, the pictures became fewer and the text longer. It was both a sadness and a victory at the same time. And a fight. The drab pages of text that spread out, not a picture as far as the eye could see, at best with something on the front cover, to which one could return as an oasis as soon as reading began to feel like a dry desert walk. When did we stop longing for pictures in books? (Did we?) And how did it happen when suddenly one day the pictures moved into the text and made what we began to call "illustrations" redundant (we were becoming adults), yes even disturbing to the worlds that now opened up along with the reading, picture worlds that only I could see, no one else. Before we were writing and reading, we were drawing and painting.
Before we learned to write, we drew the letters in a disciplined play of straight and curved strokes that proved more difficult to master than anything we had done with pen and paper before. And to each figure that was repeated in long rows, side up and side down, came a sound. The vast majority go from drawing and painting to simply becoming, and remaining, writing and reading. The dexterity of holding a pencil and trying to form something other than letters—to draw and not write—makes us feel like children again, which most of us don't want. Some of us never stop drawing and painting - and make it an art. Cezanne, Agnes Martin, Carl Fredrik Hill, Alice Neel, Lars Hertervig, Louise Bourgeois, Gerhard Richter, van Gogh, Marlene Dumas, Luc Tuymans, Siri Derkert, Peter Doig, Kitty Kielland and more belonged to them.
Read and listen to the names across the book spines in these images, spell your way through the titles of the books that stretch to ever higher towers, a balancing act reminiscent of the child's play with blocks or the architect's drawings, but above all an advanced play with color and shape, and a meditation on the image and text worlds that made us who we are, and those that still await us.
Anna Hultenheim (poet, translator)
[Translated text for the exhibition at Rönnells Antikvariat Stockholm]
The Divided Self, drawing
Obegripeligheten/The Incomprehensibility, drawing
Stack of Books, drawing
Living on a Star, drawing
Alte Meister, drawing
Winterreise Schubert, drawing
Winterreise Jelinek, drawing
Andreas Soma & Lena Linnros @Rönnells_Sthlm
